Klövviltsstammarna

Sverige är, som bekant, ett avlångt land. Detta speglar sig även i våra klövviltstammar. Från södra Sveriges bokskogar och slättbygder med ett överflöd av klövvilt till Lapplands fjällvärld med, få men stora, fjällälgar. Det är därför ofrånkomligt att synen på klövviltsförvaltning skiljer sig mellan de olika delarna av Sverige. 

Olika arter

De svenska klövviltstammarna har under de senaste åren utvecklats explosionsartat. Nya arter har tillkommit och sprider sig sakta men säkert. De medför många jakttillfällen men samtidigt får jägarna mer ansvar att aktivt förvalta viltstammarna när de blir så stora att de orsakar problem för andra intressenter. I Sverige finns fyra inhemska klövviltsarter: älg, kronvilt, rådjur och vildsvin. Vildsvinet har funnits i Sverige men utrotats av människan. Nu sprider sig dock vildsvinen snabbt över Sverige igen. Utöver dessa inhemska arter finns dovvilt numera i stora stammar över stora delar av Sverige och även mufflonfår sprids till fler och fler ställen. Djur som inte är inhemska i vår natur och vars påverkan i vissa fall är påtaglig.

Jakt i förändring

Dessa nya viltarter har gjort att jakten har börjat förändras. Den klassiska hageljakten efter rådjur blir mer och mer ovanlig eftersom fler och fler jägare använder kulvapen vid drevjakter. Många marker skjuter fler kronvilt än älgar och betydligt fler vildsvin och dovvilt än något annat. Detta har lett till andra jaktformer och att andra hundar används. Att jakten utvecklas är ett naturligt steg, och det är viktigt att jägarna hela tiden håller etiken högt för att jakten inte ska utvecklas åt fel håll.